Solnedgång

Medan jag väntar på nästa chans att väva visar jag ett gammalt foto igen. Man kunde se höstens rödbetor, morötter och kantareller i mattan. Men nej, jag har sett en så stark solnedgång över Östersjön någon gång. Det var på en färja från Helsingfors tidigt på hösten. Mera folk kunde faktiskt njuta av höstvyer på sjön och resa till Åland på skördetiden. Skördefesten är ett av de finaste evenemangen på Åland. Varje gång hittar man nya upplevelser, smak och hantverk, som Åland är och ska vara stolt över. I år blev jag till exempel riktigt förtjust i fint ullgarn spunnet av Ålandsfåret.

Tusen och en natt

Det var en evighet sedan jag vävde sist. Men nu är den turkosa traslådan nästan tom och vårt vardagsrum har fått en ny matta som lyser i mammas favoritfärg. Som tur kan vi nordbor i alla ålder uttrycka oss genom systemet som här på Åland kallas medborgarinsitut. Med lite hjälp av mormor som barnvakt fortsätter jag mina vävstudier där nu.

Jag skulle gärna få studera lite mera färglära också. Jag klippte några av mina egna plagg från 80 och 90-talet för mattan. Varför har jag sedan tonåring varit så fascinerad av färgen som är någonting mellan grön och blå?

P.S. Under den senaste månaden har vi äntligen också hunnit besöka Geta, smaka Pettas underbara kakor där och även plocka blåbär, lingon och kantareller med kära vänner i åländska skogar.