God jul!

Den äppelröda mattan som jag visade på bloggen förra året hittade sin plats som julgransmatta hos en väninna. Det som glittrar så juligt är kaffepaketsinslag. Hjärtkottar kallar jag dekorationer som syddes av en röd ylletröja tvättad i 60 grader.

Att hitta julstämningen tog tid i år. Men visst hittar man den bara man har tid att vara med familjen och vänner och dela sina små självgjorda presenter till sina kära.

Julduk

 

Jag tyckte att linfärg passade bra med röd bomull (som jag hade börjat sticka en tröja med i slutet av 80-talet...) för att väva en julig duk. Maten är särkilt viktig på julen. Nu satsar vi på att det smakar gott och ser bra ut på bordet.

Jag har lärt mig att lintextilier ska manglas. På så sätt glimmar det vackert och dammar mindre. Tack Barbro, vävläraren på medis som gav mig tipsen! Hon vet för att hennes mamma brukar alltid mangla sina lindukar.

Vårt land

Finska nationalsången (1848) fanns först bara på svenska. Den översattes till finska 1867. Det var först under andra hälften av 1800-talet då det blev möjligt att gå i statlig skola på finska i landet eller få utbilning om man är kvinna. Det är inte så länge sedan. Men sedan i folkskolorna var slöjd ett uppskattat skolämne:)

I garderoben hos mina föräldrar hittades bomullsgarn i den värsta 80tals modefärg, "elektrisk blå", som jag har vävt men lin. Det blev en festlig duk som jag nästan tror att jag kan behålla mig själv fastän blå inte är min favoritfärg. För en gång om året är det LYCKLIG SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN!

Guld och silver

Nu hänger lingardinen i fönstret och täcker just lagom. Texturen är spännande: Det finns något rutigt samtidigt som rosengångsmönstret syns mer eller mindre beroende på ljuset. Dessutom glimmar lintrådar vackert med ljusstrålar.

Pepparkakor på lillajul

Pläden trampad i rosengång blev färdig och för någon orsak fick jag genast lust att äta pepparkakor. Det passade bra för att få lite lillajulsstämning. Annars fattar man inte riktigt att adventtiden börjar när solen fortsätter skina högt på den blåa himlen och gräsmattan lyser klargrön. Nu njuter vi av lite sött och varmt på kökssoffan. Det var bra att det fanns Pettas goda bröd först, inte bara sött. Och tomten hade även lämnat oss en liten lillajulsgåva. Tack så mycket!

Höstsol

Vi är i mitten av november och ännu finns det soliga dagar. Jag tror att ju äldre man blir desto mera uppskattar man värme. Mina plädplaner har kommit så lång. Tack för all lök jag åt i somras och med lite hjälp av min arbetsamma pappa fick jag lökskal att kunna färga tillräkligt många härvor i varma gulbruna nyanser för en ganska stor pläd.

Jag har alltså lyckats väva färdig en 5meters linränning som fanns i vävstolen före. Men det finns mycket efterjobb ännu innan mina skapelser kan visas här.

Den blida hösten

Höstens svamp- och växtfärgningar har gett så mjuka, nästan bleka garnhärvor hittils. Jag har färgat med torkade lupiner, morotsblast, rödskivig kanelspindelskivling och en efterbad med en aning av lökskal. Man hinner säkert färga ännu i år men på något sätt har jag lust att planera och väva en pläd just med härvorna som finns på bilden.

Underbart ljus

 

I dag regnar det men i allmänheten har det varit en otroligt vacker oktobermånad i Mariehamn, soliga dagar i gula nyanser. Jag håller på och jobbar långsamt med gammalt lingarn. Här väntar en genomsynlig gardin att klippas ner när hela ränningen tagit slut. Nästa år ska jag se klarare ut ifall man måste stanna inne för att skriva eller krya på sig under vackra dagar.

Lingarnen köpte jag när jag någon gång åkte förbi Kauhavan kangasaitta i början av 90-talet. Det måste ha varit rea där. Härvorna hittades när vi flyttade i våras och jag äntligen, efter sex år på Åland, vågade flytta också mina egna grejer hit. Som tur gillar jag fortfarande samma färger som som 20-åring.

Solnedgång

Medan jag väntar på nästa chans att väva visar jag ett gammalt foto igen. Man kunde se höstens rödbetor, morötter och kantareller i mattan. Men nej, jag har sett en så stark solnedgång över Östersjön någon gång. Det var på en färja från Helsingfors tidigt på hösten. Mera folk kunde faktiskt njuta av höstvyer på sjön och resa till Åland på skördetiden. Skördefesten är ett av de finaste evenemangen på Åland. Varje gång hittar man nya upplevelser, smak och hantverk, som Åland är och ska vara stolt över. I år blev jag till exempel riktigt förtjust i fint ullgarn spunnet av Ålandsfåret.

Tusen och en natt

Det var en evighet sedan jag vävde sist. Men nu är den turkosa traslådan nästan tom och vårt vardagsrum har fått en ny matta som lyser i mammas favoritfärg. Som tur kan vi nordbor i alla ålder uttrycka oss genom systemet som här på Åland kallas medborgarinsitut. Med lite hjälp av mormor som barnvakt fortsätter jag mina vävstudier där nu.

Jag skulle gärna få studera lite mera färglära också. Jag klippte några av mina egna plagg från 80 och 90-talet för mattan. Varför har jag sedan tonåring varit så fascinerad av färgen som är någonting mellan grön och blå?

P.S. Under den senaste månaden har vi äntligen också hunnit besöka Geta, smaka Pettas underbara kakor där och även plocka blåbär, lingon och kantareller med kära vänner i åländska skogar.

I did it

 

Nu är det lugnt. Under sonens sista semesterdag på fastlandet hann vi plocka blåbär och svampar på ställen jag känner sedan länge. Jag var nästan stressad för att inte ha kunnat göra det. (Jag tror att det är dags att hitta våra bärskogar på Åland:)

Blå eller "musta"?

Jag skulle vilja hinna plocka blåbär, som vi på finska ser som svartbär, "mustikka". Sonen som äntligen börjar också bo i det nya hemmet nästa vecka älskar blåbär, så bra för magen. Sommaren har varit härlig men för kort, så mycket mera tänkte jag göra... Till exempel besöka Geta, mitt favoritställe på Åland.

Lök

 
Årets bästa årstid är här med sina skatter i trädgården. Jag har alltid fått uttnyttja grönsaker som någon i familjen odlat. På bilden mormor som orkar fortfarande det. Det är lite överraskande att först nu i sommar har jag lärt mig att uppskatta färsk lök. Jag har egentligen varit "hög" hela dagen för färsk lök på morgonmackorna. Det sägs att morfar kunde äta en lök som ett äpple. Jag tror att han faktiskt kunde det.

Det har varit en underbar sommar mera på Åland ån på fastlandet för mig. Det känns bara lite nostalgiskt. Som vanligt har jag inte hunnit förverkliga mina för många planer men är det inte under den mörka hösten  man brukar handarbeta här i norden.

Ett praktiskt föremål

Kjolväskan som hör till folkdräkten kunde väl användas när som helst tycker jag. Väskan i bilden handsydde jag för att kunna bära nyckeln och mobilen på jobbet (på museet). Det var kul att brodera för första gången i livet fastän nästa väska inte broderas med söta sommarblommor men med någonting helt annat. Vad spännade det är att skapa gammalt men fritt!

Sommarband

Jag har vävt mitt första band med bandgrind. Det var spännande det och vi får se om det blir mera. I sommar får jag handarbeta ute, visa gamla tekniker och försöka aktivera barn att testa dem. Kan man tänka på något bättre? 

P.S. Jag får även samarbeta med en rolig dam som gör sitt jobb med mycket kunskap, färdigheter, intresse och kärlek. Jag lär mig varje dag någonting nytt.

Emmaus Åland

Just nu har jag lust att ha mycket smultronfärg i det nya hemmet. Jag tycker att köpa begagnat (eller hantverk) är det rätta att göra. Sedan mina sex år på Åland har Emmaus Åland varit ett riktigt smultronställe för mina loppisfynd. Att gå på Emmaus är ett måste även för alla mina vänner på besök. Vi rekommenderar.

Smultronställe

Det var lite torrt på mina smultronställen på fastlandet i år. Den heta före denna sommaren påverkar och nu hade inte regnat heller. I varje fall hade jag en lekfull helg med en glad son som ville visa mig allt möjligt han hade lärt sig under sig sin sommarmånad hos morföräldrarna.

Mattan vävde jag för mer än fem år sedan. Den finns hos en mycket skapande kvinna vars favoritfärger är röd och klargrön tror jag:)

Vihta

Nu har jag testat bastuavdelningen i det nya huset och måste säga att den bästa bastun jag har upplevt på Åland finns i huset jag bor i. Vilken tur! (Och vilken avkoppling efter allt cyklandet från Mariehamn till jobbet i Sund:)

Bilden på en bastukvaststalka togs ungefär ett år sedan på torpet som gett efternamnet till oss. Det var smultrontiden då.

Saunamatto

Här är mattan som en fin väninna har i bastukammaren - men vad konstiga ränder testade jag den här gången. Jag ville att mattan doftar björk och bastukvast men borde ha skissat olika möjligheterna för ränderna först och valt en lite bättre för att kunna vara nöjd med resultatet.

Nätet började äntligen funka igen hemma hos oss;) Och när jag kom "hit" igen i lugn och ro, fattade jag att jag saknar vävstolen som ligger i små bitar på vinden just nu.

Sommarnatt

En matta i sommarnattens färger var 18årsgåva till en kusin född i juni. Internet börjar funka i det nya hemmet först nästa vecka, just nu är jag i en affär och vill bara hastigt önska

TREVLIG MIDSOMMAR!

Midnight Sun

 

Första junibilden lite före och andra lite efter midnatt hann jag ta i Sodankylä Lappland. Där går det bra att jobba dag och natt med underbara vänner. Eller sedan går man och ser bra filmer vilken tid som helst. Det magiska evenemanget heter Midnight Sun Film Festival.

Dopgåva

Det behövs att klä sig varmt även under ljusa sommarnätter här i norden. Tvärtom vill norbo oftast ha nästan ingenting på sig genast solen börjar skina på våren och det blir lite varmare. Sedan blir man förkyld på sommaren. Vad konstigt!

Hälsningar från Lapland! Land med solen dygnet runt i juni:)

Poika tuli kotiin

I maj 1995 fick brorsan (som gillar ishockey:) första sonen och i maj 2011 kom en till. En stolt blivande gudmor har börjat förberedelser till dopfesten. Jag undrar hur dopnallen liknar så mycket ett lejon.

Renaissance

Det växer fort i trädgården just nu under långa ljusa sommarnätter. Jag tog bilden klockan 23:30 utan blixt utanför lägenheten som har varit vårt hem i fyra år och åtta månader. Det var sista natten här. Nu flyttar vi och det blir - förhoppningsvis tillfälligt - ett liv utan vävstol. Nästa nya matta ska vara virkad. 

Adam och Eva

I dag besökte vi igen en vårig ålänsk blomäng. Ett härligt namn "Adam och Eva" har orkidén som växer nästan bara i skärgården, inte norrut i Finland. Det finns fina naturliga gränser i världen, inte ska det vara likt överallt.

Majmatta

Jag tror att det beror på den friska vinden att björkarna får löv lite senare på ön än på fastlandet. För ett år sedan försökte jag väva en björkaktig bastumatta till en väninna. Det första försöket blev mera en vårig vitsippmatta som jag bestämde mig för att spara för mig själv. Jag tyckte också att svarta och vita inslag gjorde gröna nyanser för hårda. Väninnan som är naturälskare skulle få mjukare och naturligare färger. Det är intressant hur allt i naturen påverkar varandra, även färgerna.

Åland i maj

 

Det är någonting det, vitsippor överallt, på väggrenar och ängar, i lundar och skogar. Det känns otroligt och  nästan lika sagoligt som monarkfjärilar i Mexico. Jag ä glad över att jag får uppleva det här.

Vitsippornas tid

Det som händer på marken på Åland varje vår är väldigt imponerande. Jag ser vitsippor överallt och har naturligtvis försökt "väva blommorna" och lyckats eller lyckats mindre bra. Det här försöket blev färdigt för två år sedan och finns hos min bror fastän för färgernas skull skulle passa hem till mig också.

Kosmos

Varför är vi på jorden? Hur blir man lycklig eller hittar någon inre ro i den kaotiska överflöden som världen är nuförtiden? Jag tror inte att så många av oss drömmer om att vara rik, att leva lätt utan att vara tvungen att göra någonting eller att ha hög status i samhället. På så sättet räknar ekonomister och de som planerar samhället fel. De flesta människor är tvärtom beredda att jobba hårt för allra konstigaste saker, för sina käraste drömmar.

Jobbet med ull fortsätter för att jag har fått en skatt. Nästa sommar ska den färgas med växter, spinnas eller tovas.

Karnevaali

Det regnade i morse och jag som hade tänkt fotografera min pläd-duk i solen:/ Sedan kom några solstrålar. Jag dukade hastigt bordet på balkongen och hämtade kameran. Under den tiden hade sonen som tyckte om idéen hunnit flytta morgongröten och sin frukkostsällskap på skönheten... Det blev ett foto mellan vardag och fest. Både behövs.

På duken festar och dansar lupin, älggräs, lök (andra efterbad), utländska krapp och blodspindelskivling (som inte är giftig). En del hade jag själv färgat på 1990-talet och andra delen färgades i trevlig sällskap på Ålands hantverksola på hösten 2005. Blodspindelskivlinden är drottningen som ger olika starka röda nyanser, i bilden anilin och orange, och egentligen även samma röd som krapp. Man kan konstatera att naturfärgerna håller bra.

Det större nystan på bilden är färgad med krapp, det mindre med blodspindelskivling:

Fête du travail

På många kulturer är valborgsdag mera arbetets och arbetarnas dag än vårens största karneval. Jag tänkte också ha en annorlunda fest i år och äntligen få pläden färdig. Så många skeden har genomgåtts sedan fredag kväll.

Och så skönt hittade jag framför mig i morse vid sju tiden ( man vaknar sig tidigt i en barnfamilj:) :

Katten är nöjd

Påsken var glad och varm. På resan hann jag tova en katt till häxan. Det är intressant hur våra påsktraditioner fortfarande innehåller begrepp som urspringligen användes i en kyrklig (?) doktrin mot häxorna. "Malleus maleficarum", häxhammaren, från cirka 1485, påverkade även på Åland på 1660-talet när några ensamma speciella kvinnor dömdes för sina resor till Blåkulla. Och varför hörde också katterna till det onda då?

Naturfärgat

I dag lyckades jag reva ränning till lilla pläden jag har drömt om. Den blev mycket färggrann, någonslags ode till mångkulturalism (dagen efter valet i Finland). Jag försökte även lite skissa och se olika möjligheter att blanda mina häftigaste naturfärgade härvor. Nästa steg är att planera hur trampa inslaget (naturligtvis i rosengång:) och först nästa vecka hinner jag bomma på och solva.

P.S. Det blev öppet vatten äntligen på Slemmern i morse.